Ibland stannar samtalet upp,
eller stannar upp,
det har väl knappast pågått ett samtal,

samtal är väl när man utbyter tankar,
delar med sig av sina tankar,
får svar, tänker en stund,
ger respons på det som sagts.

Det är kanske inte precis ett samtal
när jag frågar honom om han
vill ha kaffe,
om maten smakade bra,
eller:
- ska vi ska ta en promenad?

Vi vet ändå.

Samtal behövs inte.

Vi vet .

Men det händer att samtalet,
det riktiga samtalet sätter fart.

Då pågår det hela dagen, långt ut på
natten och fortsätter och fortsätter.

Vi känner varandra så väl.

Än har vi saker att samtala om,
det rinner plötsligt till nya saker att
tala om.

Trots att vi känner varandra så väl.

Eller för att vi känner varandra så väl.

Och för att håller så innerligt mycket av varandra.