Vanmaktens yttersta gräns är svår
psykiska sjukdomar, ångest till vårt innersta når,
resulterar ibland till suicidens hemska spår.

Skriet, ropen på hjälp förklingar, tiden läker inte alla sår.
Så ser vanmakten ut, verkligheter tar sin tribut,
hjälplöshetens frustration tar inte slut
Inte konstigt att många ej står ut.

Kan man avskärma sig från verklighetens beslut?
avstå från att ta in, tyvärr är det så,
annars skulle alla bli tokiga till slut
eller hur?