Varje kväll tackar jag Gud för ännu en dag. Men i går, under solskenspromenaden efter lunchen, kändes det som om jag bara ville gå rakt in i paradiset. Lyftas hem som Elia. Det ska ske en dag. Kanske inte under en promenad. Det kan hända att jag ligger och sover. Eller sitter på bussen. Att jag motvilligt skrivit in mig på akuten. Igen. Men det kommer att inträffa. "Jeg har det skriftelig", som Aage Samuelsen sjöng.

Det finns där. Svart på vitt. I Guds Ord. Löftena kan som bekant inte svika.

"Gud är trofast", sjunger vi i en annan underbar sång.

"Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet." Det är Ordspråksbokens ord. Guds Ord. Från Bibeln. Gamla Testamentet. Nu är det inte blodpumpen som åsyftas här. Men även från den utgår liv. Det biologiska, fysiska livet. Grekiskan har fler än ett ord för liv. Men Ordspråksboken talar om "zoé", Guds liv. Den talar också om att anden i människan är en Herrens lykta. Givetvis förutsätter detta att Han bor i människan i fråga. Och det är inte allom givet. Eller mottaget. "Tron är inte var mans gåva", som aposteln Paulus skrev.

Men blodpumpen är ett vitalt organ. Slutar den att pumpa lämnar min ande min kropp. "Kroppen utan ande är död", heter det i Jakobs brev, han som var Jesu biologiske bror (oavsett vad katolikerna säger).

Skulle mitt hjärta stanna får jag garanterat möta Jesus. Men jag tror inte att det är vad Han har planerat för undertecknad. Det vore ett ganska snöpligt slut. Många anser att jag förtjänar det. Himlen kan emellertid ingen förtjäna. Hamnar man där så handlar det, som Paulus framhöll i Romarbrevet och som Luther poängterade, bara om nåd. Av nåd genom tro. Av tro till tro. "Det går en bro från tro till ro." Ett favoritcitat från Setterlind.

Ty tro är allt vi kan bidra med, allt vi har att komma med. Försoningsverket är fullbordat. Vi kan inte med alla våra goda gärningar lägga till något. Om något är komplett så är det komplett. Måttet är fullt. "Ändå är vi där med våra små muggar", som Gunnar Bergling sade. Men är det fullt så är det fullt. Fullbordat.

Gud har lagt det hela på ett sådant plan att det handlar om människans tro. Då blir det faktiskt rättvist. Och vi kan inte berömma oss, slå oss för bröstet, som vi så gärna gör i vår inbilska och imbecilla självgodhet. Gud delar inte Sin ära med någon. Honom tillhör äran. Sola Dei gloria, som Martin Luther proklamerade. På korset utbrast Jesus: "Det är fullbordat!"

Ställföreträdaren bar våra synder i Sin kropp upp på korsets trä. Våra sjuksomar likaså. Angina pectoris t ex.

Frälsning betyder befrielse. Ordet kommer av det gamla svenska ordet "frihalsad". Frihalsad blev man då man släpptes ur stupstocken efter uthärdat straff. Stupstocken var ett märkligt straffredskap. Googla, så får du se...

Synden skiljer människan från Gud. Nu har Jesus röjt undan hindren. Han som Själv är allsmäktig Gud iklädde Sig mäsnkligt kötts gestalt och dog i vårt ställe. Syndens lön är döden. D v s evig skilsmässa från Gud. I dag är det helt onödigt att någon blir skild för evigt från Gud, går evigt förlorad. Jesus har Själv gått in som borgensman och betalat priset med Sitt Eget blod. "Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet", som vi sjunger i en fin psalm.

Så vad ska man göra? "Omvänd er och låt er alla döpas i Herren Jesu Kristi namn, så ska ni som gåva få den Helige Ande", predikade Petrus i sin pingstpredikan på den första pingstdagen (Apostlagärningarna 2:38).

LARZ GUSTAFSSON 11/1 2018

https://youtu.be/9g1vHl-b4K4