3a in da house. ”Lektion”. Barnen springer ut, kastar böcker, skriker, slåss, sårar varandra med elaka ord. Flera barn berättar att de är ledsna för att de inte kan koncentrera sig när både barnen och fröken skriker. På alla lektioner. Fröken och en skolkurator har inte en chans. Jag är en av de två vuxna. Well. Jag går till rektorn och berättar att 3a behöver en vuxen som är Zlatan-begåvad med naturlig auktoritet och jag säger att 3a kanske behöver delas i två klasser. För många med alla tjugo barn i samma klass. ”Finns inga pengar till det, och de vuxna som du tycker har naturlig auktoritet har andra uppgifter”, svarar rektorn. Och så springer barnen i 3a. På lektioner. Över hela skolan. Och de får inte chans att få lära sig det som skollagen lovar att de har rätt till.

”Utbildningen inom skolväsendet /…/ ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.” 1 kap. 4 § Skollagen

Och det finns… inga pengar… till... det… ?! Till att följa lagen här? Finns det innovativa idéer till att följa lagen här? Finns det bra teamwork i ”eht”/elevhälsoteamet, som ger barnen det som lagen säger här? Naaa. Nja. Njae.

En annan rektor säger att skolkuratorn inte får säga förslag på förbättringsåtgärder för det är rektorsnivå. Hon säger bestämt att skolkuratorn ”bara får komma med information”. Svensk skola. 2018. Och elevhälsoteamet marscherar med bestämda och självbelåtna stöveltramp vidare och lämnar 3a till att fortsätta ropa efter vuxna som ser dem också i ljuset av Skollagens löfte om att "främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära".

"I never teach my pupils, I only attempt to provide the conditions in which they can learn." Albert Einstein