JAG


Mitt hjärta inunder den steniga kalla morteln väntandes på stöten
Inte lika påtagligt som era ovetandes kärlekstörstande
En stöt fan så hård och kall, samtidigt så förkrossande och varm
Isande varmt blod fyller sakta den bägare som skall bäras av mig allena
När skall alla förstå? Vill ni förstå? Varför vill ni förstå?
Ingenting av det jag gör eller säger kan ni lita på!
Det bara är så!
Jag kan klä mig i en kostym alldeles för trång!
Bära den bara för att det går.
Mitt hjärta i era händer och era i min!
Aldrig någonsin jag tycks lära av det jag lärt mig.
Förbryllande att vara den jag är!
Vackra människor med olika sinnen
I grunden så lika ändå
En gång var det en
Nu är det två
Hur tar man sig ur det här?
Ni kanske är tre?
Vill skrika: låt mig vara!
Vill ge allt av mig till er alla!
Nu känner jag stenen komma inpå
Ingenting av det jag säger tycks jag själv förstå
Finns det en tanke med allt det här?
Prövas jag gång på gång av något jag inte rår på?
Det är så svårt så svårt!
En härva en vana ett drama!
Tro inte att ni förmår ändra på mig!
Det kan jag inte ens själv
Hur jag än gör så svider det i någon
Alltid i mig, kära ni!
Alltid!