du förstummar mig

luften går ur 

tiden stannar i ett vacuum 

mitt hjärta slår sångfågelns vingslag

jag förmår mig inte att tycka till

tjäran är så nylagd, djup. 

Förunderligt blir himlen blå

jag förstår nu, allt. 

Min lärdom, min förståelse,

min nyfikenhet, min glädje, min sorg. 

Tiden som livet ger är så knapp

som nål i en höstack, mina val.