sinnesrubbad
stabilt labil
inget biter
på en förlorad individ
det är en balansgång
mellan liv och död
det är en dans
på ängslig is

fotstegen är tunga
tankarna är tomma
pulsen är hög
när det närmar sig
en radioskugga
som lägger sig tungt
som ett sammetsdraperi
över slutna ögon
bäddar in sig i mörker
sluter sig

hundra kilometer
på minuter
rakt in i betong
smulor
av en människoform
sprider sig med vinden
kommer bort
tappar bort sig
i en labyrint
av känslotillstånd
utanpå huden

stabilt labil
ett bergochdalbaneliv