Han går där klädd i päls bland mossornas tuvor. alla löv
ännu gröna. förutom de i höstens färg.
ännu finns björnbär att äta. luften är silversval rufsar
runt i den tjocka pälsen. han reser sig. drar med
klorna fåror i barken. står sen i djupa funderingar
och minns

tänker på de sju svåra åren. då han var valp. han
föddes då han var elva. mindes det svåra. när maskerna
föll. och rösterna från kudden rev stora hål i bröstet. vem
sa sorg är tragisk. valpen hade aldrig förstått.
då föddes glädjetårarna. sen kom åren som legionär.
så fanns barnsoldaterna. finns det någon strid som
är god?

idag är han mera rufsig. vandrar i skogen bland sina
älskade berg. drömmer om friden
känner solens vatten rinner över färg.

om kvällen flammar midnattssolen i böljande vågor.