Henry och Margaretha var ute med bilen här om dagen. Plötsligt yttrade Henry ord som
- Jag litar inte på mig själv. Gör du?
Margaretha undrade vad han menade, sig själv eller henne?
- Du har vissa färdigheter, jag avundas dig dem. Sade Henry. Och fortsatte även med orden. När det kommer till dina möjliga brister, behöver jag dem inte, jag har egna att tampas med.

(Som det brukar heta, här kunde texten mycket väl sluta, och i det här fallet gör den det, bara att resten av den inte är färdigskriven än. Några andra texter visar sitt envisa ansikte, den om Jonathan exempelvis...)