Det finns en kvinna som sitter i fönstret

Tystnad som döljs i en skur

Som en gesäll hon leker med mönstret

En skiss som har lagts i min bur


Sjunger toner, de vibrerar bland taken

Spräcker glaset som blåsts runt min fjärd

På botten där jag vilar bland vraken

Ökar trycket som håller mig närd


Hon är naken då hon talar om minnen

Nåt okänt klöser mitt bröst

En kanyl injicerar de sinnen

Som förr aldrig sökt efter tröst