Hon är fri likt en stad efter branden

Rök som lämnat sin form

En opiat, när den nuddar vid handen

Jag slits ur min piskande storm


Som en tanke, hon reser med många

En skylt på ett fyllos perrong

Flaskan den fylls utav ånga

Då hon klipper den resandes tvång


Visst, du balanserar på kanten

Men vem vill stå på fast mark?

Den som aldrig faller i branten

Är en slav utan sitt knark