Jag hatar din kvarglömda
munboll,

ändå får den ligga kvar,
bredvid tandborstmuggen
på hyllan som vi kämpade med att sätta upp
du och jag.

-Sjukt, säger min fräkniga moster
och rynkar på näsan närhelst hon hälsar på.

Kanske, mumlar jag över kaffekoppen.

Men hon vet inte hur mycket jag älskade dig.