äpplen faller mot skyn
du drar täcket över ditt ansikte
var är du
träden mumlar till tröst
spelar ut korten inte mera dig själv

åskan ljungar
ett fågelbo i bröstet
dryadernas tårar dropparna
från våra inre världar
ser du mig nu då jag tar av mitt ansikte
vinden vattnet skvalpar slött mot sten
tiger genom nätterna
vindslipade minnen varje flintbit
balanserar på ett sandkorn
var är du
solkatter sover
på bordets yta tidningar
kinder och händer
tunga dagar passerar stirrar ut i rymden
långt bortifrån ropar en fråga ett svar
in i minnets öglor
svarta rosor vissnar i vildvuxen rabatt
avstånd
hotellsamtal
drömmer mig bort från all värk
när börjar någonting alls

uppträder
i något slags offentlighet
efter framgången står tomheten kvar
tänd ljuset tänk så
de lyckligaste tingen är de små
livet kan vara grymt om vi låter det
hur kan vi vara annat än tacksamma
mirakelfröet blommar
då blinkar stjärnorna magiskt
känslor har aldrig varit enklare
allt känns bara bättre
och den svimmande värken
tunnas ut alltmer
snart är den naturliga dvalan åter
vi stannar hos varandra
solen värmer oss alltid