Jag ville ju ha en sådan där saga med lyckligt slut.
Inte att det skulle sluta så här.
Istället fick vi i familjen samlas och hålla en tyst minut.
För en speciell person som är oss mycket, mycket kär.

Hur kan Gud välja att ta en sådan ung och levnadsglad person.
Som är så behövd och innerligt älskad av många.
Det är för oss alla en väldigt tung och jobbig separation.
Dagarna och nätterna känns oändligt långa.

Alla ville vi vandra här på jorden sida vid sida med Dig.
Vi ville få se Dig bli vuxen och göra det Du drömde om.
Varför är den ständiga tanke som dyker upp inom mig.
Varför just Du, varför var det till Dig som änglarna kom.

Det sägs att Gud väljer att plocka de vackraste blommorna först.
Vet inte, men kanske är det så det är.
I så fall är det för oss i familjen inte till någon tröst.
Vi är ju själviska och vill bara ha Dig här.

Vi är nu lämnade utan Dig och måste acceptera det hemska som skett.
Det ofattbara som egentligen inte går att förstå.
Jag kommer för evigt att vara din moster Anette.
Kärleken till Dig Johan kommer för oss alla att evigt bestå.