Den skepnad jag minns under hela min uppväxt
Han som satt i soffan på nedervåningen och väntade

Den morgonen
var han också borta.

Kylan.
Jag var aldrig beredd
Kylan.
Ingen hade kunnat förklara
Kylan.
Att jag inte kände igen dig
så där

Det går inte att förklara

Kalla händer som fram till nu har gett mig panik.
Kylan jag har försökt mota bort ända sen dess

Min puss mot hans kalla panna
innehöll så mycket
Förberedd men aldrig beredd
Jag förstod inte ett avslut

Den tonåring som höll sin pappas händer i sina
Reste sig upp som en annan person
Händer som knakar som att fingrarna gick av när hon bara ville värma dem
på den starkaste man hon visste

På andra sidan gatan
Fortsatte livet
Men här stod det still

Här hängde vi andra som på en krok
i många år

Livet
Hoppet
Tilltron
Det kommer ifatt oss i olika takt
Undrandes -
pappa, vart bar du av?
Hur visste du redan som frisk att livet ditt inte skulle bli långt?

Jag känner din närvaro här i mitt nya hus intill barrskogen
Din doft dröjer sig ibland kvar i trappan
Dina fotsteg tävlar vid sidan av mina när jag springer på den asfalterade raksträckan
Fågeln som kvittrar i trädet vid hängmattan - jag tror det är du!

Chocken över kylan har blivit varm
Har förstått att
det var aldrig vårt avslut

Vi har ett starkare band än så
Min pappa och jag