När jag flanerar över bron så rasar den ibland. Jag väcks upp ur mitt dagdrömmeri och ser mig förtvivlat om. Alla stenblock är på sin plats och någon som i ögonvrån bevittnat min ryckning skrattar tyst för sig själv. Det verkar i dessa stunder som att det bara är min värld som faller samman, medan andra stadigt följer det mål de ritat upp på sina kartor.

Min karta är sällan läslig och tycks ständigt rita om sig själv. När bron rasar dränks arket i bläck. På några ställen finns droppar av älskares tårar och mitt blod, eller så var det bara vin. En promenad kan väcka så många minnen och återskapa så många ansikten. Jag ser bekanta drag i alla människor jag möter, även fast jag aldrig känner någon som korsar bron.

Jag hälsar alltid på kvinnan som sitter lutad mot stenblocken, men jag har sällan några pengar att ge. Det är synd att de med pengar sällan hälsar på henne. Jag känner inte henne men det känns som att hon känner mig. Hennes blick säger något, men jag vet inte vad. Jag undrar om andra tittar henne i ögonen och vad de i så fall ser.

Jag flyttade hit för sex veckor sedan, bron har rasat fem gånger och jag har korsat den åttiofyra gånger. Jag räknar inte hur många hjärtan jag stulit på andra sidan, men jag vet att det kommer sluta med att jag krossar för många. Kärleken är svår och jag önskar att det inte var så lätt att smittas av ett olyckligt hjärta.

På andra sidan bron finns en jazzklubb, mina promenader leder ofta dit. Där och då tycks alla bitar falla på plats, det är märkligt hur jag i kaoset kan finna det lugna. Lokalen är belägen i underjorden och människorna där har jag aldrig sett på bron. Vid närmare eftertanke har jag inte sett dem på någon annan plats än jazzklubben, men de är alltid där.

Under dessa sex veckor har jag inte sett en enda stjärna på himmelen. Kanske är det tillfälligheter, eller så är det allt ljus från staden som bestulit mina ögon den vackra syn en stjärnhimmel innebär. Kanske borde jag flytta till en plats där stjärnor lyser. Till en miljö som liknar min barndoms sommardröm. En plats långt från tätbefolkade broar.