jag ser fullmånen
där ovanför träden

men de få människor
jag ser

blir endast till
siluetter

för mina ögon

.

efter regnet
kommer en stillhet

som i alla tider

tycks ha varit
med mig

.

jag ser allt det gröna
falla som rost

för att till slut
bli till mull

i dina händer

.

regnet som slår
mot fönsterrutorna

blandar sig
med bambuflöjtens suckar

den kalla vinden
hör jag inte alls längre...

.

blås...

låt höstvinden
blåsa genom bambuflöjten

tills morgonen gryr

jag hör varje ord
varje suck

varje steg...

.