mina ord mot dina,
dina ord som små ynkliga noter i mina öron,
jag ser,
jag ler,
vill hålla kvar dig tills i övermorgon,
för du är den jag har kvar,
som stannar kvar även fast jag bedrar,
jag ser,
jag ler,
och du vet mest av allt att det är du jag föredrar,
du går aldrig härifrån,
även fast jag använder för hårda drag,
du ser,
du ler,
men du sitter kvar svag,
för det är vad jag vet vad du föredrar,

jag känner mig så dum,
behandlar dig som om du vore stum,
du förtjänar bättre än så,
men jag kan inte längre se,
och inte heller le,
för jag är fast i dig,
för allt du gör styr mig totalt,
och tiden rinner bort som om allt vore förtalt,

älska mig som om tiden inte finns,
och säg mig att du då inte minns,
allt jag gjort och sagt,
för det är vad jag inte ser,
jag ser aldrig mina fel,

du är den jag nu fruktar,
jag ber dig,
fröt mellan oss är inte gjort för att befrukta,
vi ska lämna allt,
sitta kvar i rummet och låtsas som att det är kallt,
för jag är jag,
dum och svag,
och du ser,
du ler,
du går efter din vishet,
du sätter dig i din egen frihet.