vinden for runt

piskande i ansiktet 

den ven i virvlar genom parken och trädgården 

mot fönstret där den samlade sig på hög mot glaset

högre och högre upp

under sommaren var där vackert doftande rosor 

nu en vindens lek

med snöflingor som följde de frusna sensommar knopparna

så mycket vackert liv i något fruset

Det vita flingorna yrande runt, långt därborta skådar hon en man

en mörk gestalt emellan snö molnen

han trevar sig fram i den djupa snön

han ser skadad ut, hon ser att det är en man på den ståtliga hållningen

hur skulle hon nå honom från värmen

innan den kalla stormen tog allt i ett svep...