Befinner mig i en ofrivillig, oönskad radioskugga igen. Då jag ifrågasätter mina relationer, varför jag ska odla vänskap, eller umgås med andra.

Jag drar mig tillbaka och vill bara ligga under mitt täcke för alltid. Min energi räcker till att sova, äta och jobba. Allt annat gör ont till slut och bör undvikas. Jag existerar men orkar inte riktigt leva. Tankarna låter mig inte vara ifred eller att vara glad och nöjd mer än lite åt gången.

Livet tycks mest bestå av dåliga val som i slutändan, trots att de verkat bra, kloka eller tagna med gott uppsåt, exploderar en i ansiktet till slut och förvandlas till stora eller små ärr som jag sedan ska analysera och pilla på i resten av mitt liv.