Det var en gång en poet
han diktade och diktade
men det blev en erbarmlig smet

Då kom han på
för att de riktiga höjderna nå
måste man i galenskapens sällskap gå

Nå hur blir man det
är det någon som vet
moment 22 för en poet

Nu tror jag att jag vet
för en poet
är elände det bästa han vet

Jag läste dikter upp och ner
och eländet blev bara mer och mer
Till slut blev jag så eländig så
att jag till psyket måste gå

Där hamnade jag till sist
där var tråkigt och trist
så jag tog pennan min
och skrev rim på rim

En galen poet
det är det bästa kritikerna vet
jag skrev mer och mer
och dikterna blev fler och fler
Jag blev en berömd poet

En dag kom doktorn på
han kanske inte var så sjuk ändå
och satte alla mediciner ut
och tänk då var jag inte längre sjuk

Men med berömmelsen var det slut
en normal poet var inget att ha
han kan ju inte vara bra