I natt drömde jag en alldeles märklig dröm,
jo, den var nog ändå märklig på ett sätt.
Inte har jag drömt något liknande tidigare.

Jag drömde om hur en kvinna i vit skrud,
dansade med en man i svart skrud.
Ja, hennes klänning var så vacker.
Och hennes hår så silvrigt vågigt,
med prästkragar i en krans.

Hon dansade en vals i famnen på den stilige svartklädda mannen.
Nästan som Livet i Dödens famn.
Fast så kan det nog vara, trots allt.
Döden och Livet.
I det döda finns liv.
Och i livet befinner sig döden.