Jag är ju nästan lite rädd.
Nervös på något sätt,
att träffa mig själv.

Ska jag skaka hand?
Ska jag gå in för en kram?
Vad ska vi prata om?

På sätt och vis har vi levt sida vid sida,
jo, fast ändå inte.
Ändå har det varit en fruktansvärd distans mellan oss.
Inte i kilometer, inte i mil.
Inte ens i ljusår.
Nej, ännu längre tror jag.

Vad händer om mig själv inte tycker om konst,
jag gör ju det.
Då skulle vi nog aldrig kunna komma överens.