Det var under en av de mest glittrande vintereftermiddagarna
Som frustration spreds från skridskobanan i Gamla stan
Var det möjligtvis en fallolycka som upprörde iakttagarna?
Nej, orsaken till uppståndelsen var – hör och häpna – en svan

Det må låta tarvligt, kanske rent av löjligt
Men svanen stod där mitt på isen och gav ifrån sig ett fruktansvärt skällande
Att flytta på sig eller att åtminstone lugna ner sig verkade svanen finna omöjligt
Bland skridskobanans besökare spred sig nu ett högljutt gnällande

Minuterna gick men svanen visade ingen samarbetsvilja
Tills slut var man tvungen att ta till hårdare tillvägagångssätt
Hot, förolämpningar – till och med pepparspray gick från min position att urskilja
Ingenting bet på svanen vilket allt fler kring skridskobanan nu insett

Många var utom sig av förbittring och raseri
Man tillkallade polis, brandkår och – tro det eller ej – militär
Det blev ett ståhej utan dess like, ni skulle ha sett vilket kaos vi befann oss i
Mest högljudda var nog aktivisterna från den djurrättsorganisation som var där

En av aktivisterna hade en megafon i vilken hon framförde sin idé:
Varför inte bara prata lite med den stackars svanen?
Först hördes mest hånskratt men man bestämde sig för att ge henne en möjlighet
Under spänd förväntan steg hon fram över isplanen

Kvinnan såg ut att lättsamt konversera med svanen i någon minut
Och nu tycktes den uttrycka något jag tolkade som eftertänksamhet
Om möjligt var stämningen ännu mer tryckt än förut
Kvinnan log som om hon bar på en väldigt speciell hemlighet

Och mycket riktigt – svanen funderande inte länge innan den begav sig
Åskådarna fick ett förbryllat men harmoniskt uttryck i sin blick
Och kanske har jag fel men där och då slog det mig
Att det var precis detta som var svanens avsikt