Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En text, som ska bli en låt... om kärlek som varar även efter döden!


Gammal kärlek rostar aldrig!

Det var sommar, jag vet det var i juni.
Den första gången jag såg dig.
Du var lika vacker som den sommaren
O ngt hände inom mig…

Vi fortsatte träffas, vi bildade familjen.
o gjorde allt, precis som man ska.
Så kom barnen o vi fick barnbarn.
Största lyckan, som man nånsin kan ha

Men jag tror att om jag försöker, så minns jag varje dag…
Förutom just den dagen, då det blev bara jag.

Till sommaren hade det blivit 60 år sen.
O vatten har runnit under bron.
Vi har samlat på oss en massa minnen.
Åldern minskade aldrig vår attraktion.

O jag tror att om jag försöker, så minns jag varje dag…
Förutom just den dagen, då det blev bara jag.

Allt blev svart, jag föll, jag fatta inget.
Plötsligt fanns du inte lägre här
Du saknas mig o jag älskar dig.
Jag kommer aldrig nånsin sluta va kär.




Fri vers av MrMacGowan
Läst 159 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-09-19 20:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

MrMacGowan
MrMacGowan