Som när en icke könsmogen mödoms-
hinna tänjes av onani tills den motvilligt
spricker och det går upp för var och en
att ansträngningarna behaga är menings-
lösa och det enda som kan väcka liv i de
förstelnade intellekten är att misshaga
och uppvigla med uppseendeväckande
beteende i tal och skrift.

Det är då ridån öppnas till det mänskliga
dramats innersta väsen,vars scenarior är
obeskrivliga.

Det är då spekulationerna om väderleken
upphör.

Det är då dammarna brister och all skit
som mänskligheten döljt blir synliga på
botten av hennes bedrägliga arvsynd.

Det är då ingen är hemma och alla gått
och gömt sig.

Det är då sanningsdemonen är ute efter
att syna mänskligheten i sömmarna och
ställa henne till svars.

*