Du har flyttat ihop och är nu förlovad med ditt nya hjärta.
Tillåt mig att småle.

Vad fan! I mars släppte du bomben, från att ha älskat mig av hela ditt hjärta. Ja, du sa så!

Vi hade hittat kärleken, jag var ditt allt, du var rädd för att förlora mig, vi skulle bli gamla tillsammans. Du tom dryftade dig till att du skulle vilja dö för mig. Jag tyckte att det var absurt och inte nödvändigt, men smickrande att du sa så. Hade vi varit yngre skulle du velat skaffa barn med mig. Dina ord. Vi gifte oss 2016.

Inga tecken på att något var på tok. Vi hade ett härligt liv med bekräftelse på alla sätt. Men i mars skulle du plötsligt, eftersom att du inte mår bra, vara ensam och hitta dig själv. Ta avstånd och “hitta glädjen i ditt liv igen”.

Verkar som att du har hittat glädjen igen men utan reflektion över dig själv eller varför du lämnar en kvinna som älskar dig och skulle gjort allt för att tackla ev problem.

Istället blev det “tack och hej, nästa tjej”.

Tror du inte att jag fattar att du lämnade mig för att du hittade en annan fast du matat mig med att det berodde på något annat som du ger mig skulden för? Så feg du var!

Tror du på allvar att det ni har håller?

Lycka till, du har varit gift tre gånger förut, och kastar dig in i något nytt…utan att stanna till och tänka. Oddsen för att lyckas är inte på din sida.
Jag är glad att jag inte är du.