det finns en ö
bortom måsarnas skrik
där fördrivna förstulet
hoppar i land
från vita smuggelbåtar
utmed stranden
hemliga slavarbetare
vid regnbågens norra fäste

det finns en ö
hitom havets hävning
invaggad i
vågornas brus
där graniten
klingar i blånad
när solen kysser
hällens kind

det finns en ö
i de övergivnas vattenmarker
där nattfrost lyser
där smärtan slickar
sina sår
där sorgen slår
på ensamhetens
trumma

det finns en ö
gömd i nymånens
mörka sken
där vandringsfåglar
vilar sina vingar
och vinden vaggar
sin bälg till ro
om natten

där finns fler öar
som driver över själens avgrund
de famlar förtvivlat
efter fästen
de bär på frågor utan svar
de bär på svar
som bidar sina frågor

jag drömmer om en ö
där palmer växer
där människor älskar
och lever utan ångest
där barn leker
och fredens duva
bygger bo