Feghet
din feghet äcklar mig
Gör du samma mot mig som mot henne
...är du så oärlig?
Jag anar redan vad du kommer göra
allt så du kommer lindrigare undan
du låter tiden gå för du är för feg att avsluta
du låter sakerna vara kvar.
Jag fungerar inte så. Morgondagen är min,
tiden är för kort för att du skall få krossa mig mer.
Jag får ta över smärtan och jag gör det för att komma vidare
jag är trött på att vara stark
jag ör trött på att alltid förstå mer
vara mer förstående, ta hänsyn
resoektera andra för att de är svagare,
så jag tar smällen fast jag själv är drabbad
Nu gråter du? Du? Nu sörjer du? Du?
För ditt egna val som att det var mitt val.
Det valet jag tar, det är att gå vidare givet ditt beslut.
Det du anser vara rätt, ändå gråter du högt i skyn.
Förvivlad för vadå?
Det var inte jag som valde det men mitt val är att ta vara på tiden,
dagarna och vända helvettes smärtan du gett mig till lycka
För någon gång, någonstans i livet
förtjänar jag mer av en som säger sig älska mig
Du låter det vara kvar för att du är för feg,
för feg att bryta upp
precis som du gjorde med henne,
håller hoppet och lågan uppe
så att du själv kan få vidare först och vara klar
skriver små meningslösa hjärtan utan äkta kärlek i
ush tvi spek och spä för din krumma rygg
tro mig, jag har gråtit floder
vänt ut och in på min kropp i
total sorg över att förlora dig.
Inser nu att du låter mig ta hand om det hela
inte konstigt hon reagerat som hon gjort
så många år som jag inte förstod?
så många år som du säkert inte sade sanningen
så många år jag överhuvudtaget inte ens visste
hur du förde oss båda i en lögn tunnel
du förde henne bakom ljuset
liksom du gjorde med mig
jag förtjänar inte ditt svek
jag förtjänade ärlighet
ärlighet, trygghet och villkorslös kärlek.
Jag älskar och älskade dig outtröttligt varje dag
Dim kropp vars kyssar är en förförande dom
ditt intellekt vars sinne är slugt som en giftig orm.
För någon gång
någonstans i livet
förtjänar jag mer
....av någon som säger sig älska mig.