På morgonen ringde Mr. Garcia , reservdelarna har
kommit, dom kom igår kväll , be Joe köra dig till fabriken.
När vi kom fram tog jag farväl av Joe och gav honom ytterligare några kulspetspennor, nu hade jag bara tre kvar, han såg sorgsen ut när han åkte sin väg,
vi hade fått en fin kontakt.

När jag kom till fabriken stod två stora trälådor på golvet
Vi gick igenom allt och det tycktes stämma.
Den svåraste reparationen var att byta packning på hydraulcylindern,
det krävde stor försiktighet, minsta skråma så kunde det börja läcka igen.
Nedmontreingen av kolven gjorde grabbarna utan problem,
när dom var klara med det sade jag till dom, lägg undan alla verktyg,
monteringen av den nya packningen måste ske för hand med kortklippta naglar.
Smörj in den noga med hydrauloljan och undvik att ta på läppen på packningen och kräng på den försiktigt tills den landar i spåret.
Dom gjorde som jag sade och det gick galant, inpassningen av kolven gick utan problem, you have guys who know what they are doing sade jag till Garcia han såg nöjd ut, det gjorde killarna också som uppfattade mitt beröm.
Dom tog i tu med att reparera de andra pressarna som stod still,
det gick utan större problem och snart var alla maskinerna igång.
Nästa dag var planerat att vi skulle pressa de första stereo skivorna,
senare på kvällen hade dom planerat en fest där flera av Cubas främsta artister skulle framträda.
Det var klart att regimen ville utnyttja detta tillfälle för att visa hur progressiva dom var som tog till sig den senaste tekniken.
Nästa morgon satte vi upp de första stereo matriserna och började pressa,
jag tog de första skivorna och granskade dom noga tittade efter nonfill, groves , bumbs och leadinspåren och det såg bra ut .
Man kan normalt pressa upp till 2000 skivor av bra kvalitet med ett par matriser, men ibland kan det komma föroreningar då blir det betydligt färre.
Fabriken hade skaffat högtalaraläggningar och stereo skivspelare för ett tag sedan det var tillverkat i Östtyskland och av bra kvalitet, jag hade sett fabrikatet tidigare när jag jobbade för Deutsche shallplatte i Potsdam.
Ljudet var öronbedövande när dom satte på full volym, det överröstade tom ljudet från maskinerna och dom började dansa vid sina pressar, det var tydligen känd musik för flera sjöng med, det var en fantastisk syn, jag önskade att jag haft en filmkamera.

Senare på kvällen var det dags, föreställningen var i en teaterlokal i Havanna, den rymde säkert 500 personer.
Kulturministern var där, statstelevisionen hade monterat upp en kamera.
Att ni kunde fixa det här på så kort varsel sade jag till Mr. Garcia, han tittade på mig, när dom styrande har bestämt så går det fort.
På kort tid hade dom plockat fram massor av Cubanska artister, det var dansare sångare i en enda ström, dom bodde förmodligen i Havanna med omnejd.
Kulturministern höll ett kort tal på spanska , jag hörde mitt namn och muchas gracias några gånger men förstod annars inte så mycket av vad kan sade.
Showen kunde börja, det var mycket dans folklore i fantastiskt färggranna kläder och flamenco med svängande kjolar.
Inslaget av mässing i orkestern var påtagligt Pacho Alonso , Beatriz Marquez och Elena Burke var den stora stjärnorna.
Showerna höll på till sent på kvällen och jag skulle upp tidigt på morgonen för hemresan.
Mr Garcia och hans fru som också varit med på konserten körde mig till hotellet,
jag hämtar dig i morgon och kör dig till flygplatsen, jag sade farväl till hans fru och dom for i väg med hans gamla Buick i ett moln av rök från den lågoktaniga ryska bensinen.
Nästa morgon körde han mig till flygplatsen, när vi skulle ta farväl så fick jag en stor kasse med presenter.
Väl inne i terminalen så försökte jag packa ner så mycket som möjligt av presenterna i min resväska, de bestod av två lådor Monte Cristo cigarrer, två mindre oljemålningar, ett sexpack med Rom och ett album med åtta LP skivor.
Utanpå fodralet hade artister och de som jobbade på fabriken skrivit sina signaturer.
Vad skulle jag göra med sexpacken med Rom , den var omöjlig,att få ner i väskan och man fick för övrigt bara ta in en flaska i Sverige.
Med tungt hjärta ställde jag sexpacken minus en flaska på bänken och gick för att checka in.
Resan gick över Madrid med Cubana Air fvb med SAS till Arlanda.
Jag valde inget att förtulla gången och kan man tänka sig dom vinkade in mig för kontroll, han hittade de två lådorna med cigarrer förstås, vad är det här frågade han, en gåva från det Cubanska kulturministeriet sade jag och berättade min historia.
OK sade han med ett leende och släppte in mig,
hade jag haft sex packen med Rom så hade det nog inte gått så bra.