min poesi
har så länge hennes röst kan minnas
burits av ord, som inte hör hemma

avvikelser, utstickare
små särkullbarn

och nu undrar hon
om detta säger om mig

eller om det bara talar
om min poesi

så ensam, i din avvikelse
unik, i din oregelbundenhet

synlig,
bara som avart

spretar du alltid
ut ur mina sammanhang

är det du som är ordet
ordet som inte hör hemma
det där livgivande annat
som aldrig får plats