dödsfällan i skogen rasar
tokfall skogsbrand en hord med renar
mossmönstren på trädens sydsida svårtolkade

mora trycker sin hydda mot kaminens mun
och byssar lullande mot kvävda eldar och
askans spyor

vridvarts har någon lagt något i snuset och
en ruskling har förgiftat alla sömnmedel
intill rentav funktion

nikanor krigsförbrytaren vaknar med ett ryck till
barndommens morgonsol med lätta fötter och
dödens tillåtelse

fablernas värdinna elektrifierad välkommnar våra
sömndruckna arbetsföra söner och döttrar
rakt in i skogen

ett skogsrå håller föredrag för konferensknullande
träskotomtar om den relativa enkelheten i
att urspåra tåg

långa okända djur bor i taklösa hyddor som
förångas varje natt i magnesiumblixtar under
den störtande karlavagnen

kristus böjer sitt namn på franska genom
hitlers förlupna ord, här tappade ur
blavatskys herrelösa byxor

dimman stinker ozon som innan blixthagel och
detta suger lyckligt upp alla sura regn just innan
mossan härsknar