Henrik och Sara har missbedömt träffen alldeles rätt och tagit sig för med att hänga upp sig på restaurang Font an Te Eau i metropolen Torrköping. Där har de blivit anvisade det mesta bordet som väl fjärde i oordningen. Efter en rasande lätt måltid med bara tre rätter, kan de luta sig fram över tallrikarna med klädda armbågar samt yttra sig något som påminner om konversation.
- Den här maten var rent ut sagt äckligt välsmakande. Det var skitroligt att träffas och umgänge med dig har fruktansvärt goda konsekvenser.
Och Sara svarar nog inte mycket sämre heller. För hon tycker säkert till även.
- Du är som en illa inslagen present. Din litet havsigt slarviga stil passar mig. Det är som att jag vill kräkas upp min gårdag i glädjen över att se dig. Min lukt som av ruttna ägg och fis beror på den moderna parfym jag har på mig. Det stod mellan den och fiskebåtar som doftar surströmming och den som bär med sig en är av mögliga och veckogamla rester från restaurangen ombord på färjan till Ystersund.

En möjligt fortsättning ses fram emot, bara den är ryslig nog i sin framfusighet.