Redan medlem?
Logga in
FOTO: TONY "THUNDERS" ERIKSSON TILL DE GAMLA KAMRATERNA PÅ FOLKET I BILD/KULTURFRONT
I senaste numret av Folket i Bild/Kulturfront har man publicerat en utmaning med anledning av Göran Greiders senaste bok "Bergspredikan för socialister".
Man vill att läsarna ska skicka in bidrag om vad de vill predika om.
Jag skickade in detta:
Det talas mycket om radikalitet och om att vara revolutionär. Inte minst då 1968 är på tapeten.
Men hur radikal är den revolution som inskränker sig till människans huvud och tankevärld men som lämnar hennes inre opåverkat?
Jag var själv marxist-leninist (maoist). Dessutom givetvis övertygad ateist.
Året 1984 - som ju av Orwell omskrevs som ett år då den totalitära staten skulle lamslå oss alla - mötte jag Jesus Kristus.
Finurligt nog var det dessutom i oktober.
Det var inget hallelujajippo. Inget stormigt väckelsemöte.
"OK", tänker ni och suckar. Kanske har ni redan slutat läsa. Det brukar bli så när Jesus nämns. D v s såvida Han inte utmålas som något slags Che Guevara eller skräddaren Palm.
Själv har jag lämnat politiken. Många har provocerats av detta, men det är ju deras problem. Inte mitt. Numera röstar jag inte ens. Det har jag inte gjort sedan nittiotalet.
Något verkligt radikalt och revolutionärt har nämligen ägt rum i min inre värld. På djupet, inte som en krusning på ytan med banderoller och slagord.
Detta är vad grekiskan kallar en metamorfosis, nämligen en total förvandling, eller, om man så vill: omvälvning.
DET vill jag predika om. Det HAR jag predikat om sedan 1984 och det kommer jag att fortsätta att predika om, tills denne Jesus kommer tillbaka. Det gör Han nämligen. Och det är mitt hopp.
Skulle jag i dag av en eller annan anledning avlida, så vet jag att jag går till himlen.
Låt oss ta en titt på den första kristna församlingen, den vars koncept jag menar att Marx var framme och nallade av.
I Apostlagärningarnas 2:a respektive 4:e kapitel kan vi läsa om hur man sålde sina gods och allt man ägde, lade fram betalningen vid apostlarnas fötter och hur denna pott sedan fördelades rättvist i gemenskapen.
Sedan levde man i egendomsgemenskap. Det handlade definitivt inte om politik, utan om vad Jesus genom Sin Helige Ande fått verka fram i lärjungarnas/de troendes hjärtan.
Jag känner till kristna som lever så här. De står att finna på Bällstalundsskolan, mellan Solvalla och flygplatsen i Bromma. Maranata kallas gemenskapen.
Arne Imsen skissade redan tidigt sjuttiotal upp riktlinjerna för denna kristna gemenskap. En grundlig undervisning utifrån Bibeln (inte Kommunistiska Manifestet) lade grunden för det hela.
Människor kom direkt från gatan och blev förvandlade. Många av dem var med och förvandlade Gamla Bro, som narkomanerna slagit sönder, till ett hotell och evangelisationscenter. Insatserna var ideella. Utan statsbidrag.
Förmodligen kommer ni - liksom jag gjorde fram till oktober 1984 - att avfärda detta som reaktionärt. Det handlar ju om något transcendent och metafysiskt. Men detta är det mest revolutionära som kan "drabba" en människa. Detta oavsett om man lever i egendomsgemenskap eller som min hustru och jag, i en lägenhet i Sätra i Gävle.
Hon kommer förresten från Mengistus Etiopien och vet vad det vill säga att som verklig revolutionär bli förföljd av de som menade sig vara det.
Allt gott från,
Larz Gustafsson
Bunden vers
(Rim)
av
Larz Gustafsson
Läst 257 gånger Publicerad 2018-12-16 12:33 
|
Nästa text
Föregående
Larz Gustafsson
|
