En vårdhund som hälsar på,
som slickar en lite och lägger
huvudet på sned och tittar snällt
på en,
jag har läst om sådana hundar.

Jag tänker att jag ska få leva länge
och få vara frisk, ungefär som nu,
men utan den där tröttheten som
aldrig vill släppa helt,

jag ska skriva, bli bättre och bättre på det
och ge ut en barnbok,
drömmar förstås,
men vissa drömmar kan bli sanna.


Det är ingen självklarhet att hälsan skall hålla.

Om det skulle bli så att jag sitter darrande och olycklig, någonstans på ett hem...

...då kommer HUNDEN med blöt nos, viftande svans och glada ögon, vill vara i mitt knä, vill vara hos mig, vill helst vara hos mig, gnäller när den måste gå...


Jag är väntar och längtar till nästa gång.

Jag är nästan lycklig, trots allt som inte blev.