Hjärtat som blöder saknadens tårar i natt
För det gör så ont att andas ensamhet
När det annars ständigt andas tvåsamhet

Men frånvaron av självklar närhet
Bortavarons längtan efter samhörighet
Ger näring åt livets största mening
Att få kärleken i våra liv att blomstra
Så som höstens frostkantade rosor gör
De som lite luggslitna sprider sin doft
Starkare än den vackraste vårblomman
Bara för att för var och en visa på att
Det inte är i ytlighetens skörhet som
Den verkliga skönheten sitter

Utan det är kärleken i våra hjärtan
Som djup och trygg värmer oss
Bara vi skänker en tanke till den
Som får våra hjärtan att slå dubbelslag
Av bubblande glädje och längtan

Till den plats där det hör hemma
I tvåsamhetens stilla hjärtslag
Kärlekens vackraste ömhetsintyg