Att känna att du har gått vidare
gjorde det svårt att andas för mig.

Jag såg det i din blick,
kärleken var ersatt med sval artighet.

Det blåste när vi gick runt sjön
och vi sa inte så mycket

Kanske fanns det inget kvar att säga.

Trots att mitt hjärta också har släppt taget
ville ångesten kväva.

Att gå från att vara så nära
till så långt bort.

Är inte alltid enkelt.

Det hemska är att det inte är saknaden som gnager,
det är egoismen.

Att veta att någon annan kommer vara,
kanske är

Så nära dig.
Får bara tårarna att svämma över.