Varför ska jag vandra runt bland minnen med bäst före-datum

särskilt när jag ställs inför ett obönhörligt ultimatum?

Varför ska jag ägna mig åt fåfängliga eskapader

vandra runt och se på gamla husfasader?

Varför ska jag nära det som en gång faktiskt

naglats fast vid ett kors?

Varför ska jag gråta över mjölk som spillts på åttiotalet?

Varför ska jag sörja över allt jag upplevt som gick galet?

Nuet och min framtid borde självklart alltid fokuseras

Tiden är så kort, vad är det som prioriteras?

Frågorna är många, svaret är dock endast ett, allenast ett

Varför har jag inget val men tvingas nu att ställa in?

Varför är jag fånge i den blåsa som har blivit min?

Varför blev jag så begränsad när mitt hjärta vill nå ut?

Varför är min ränsel länsad innan livet här är slut?

Jag får inget svar på frågan; plågan "firar" tre år nu i år

LARZ GUSTAFSSON 11/7 2019