Jag hissnar
i lingonhissen,
utsträckt i undervegetationen,

skogstyperna omkring mig,
täta som troll,
väsande i vinden,
barkbrunna,
hotfulla,
okontrollerade flyttblock
i släptåg

Skvalp i kärren!
Ja, tammetusan, skvalp i kärren!
Pys och gurgel,
murken i marken,
borta i barken

Skogen!
Skogen!

Skogen!

Snösparvarna i kylslaget,
en grotta med is
bakom Kilbergets indianhövding,
hans stränga,
förstenade blick
över skogarna mot Snöberget

Dagen håller sig
i horisonterna,
spottar och svär,
kräks i rasbranterna,
pissar i vattenföringen

när kvällen smeker träden
medbarrs

Oåterkalleligheten
ligger tung
i marknivå,
genomkorsad
av timmervägar,
hoplappad
med domänhyggen;

skogsavståndens stående vågor
blånande

Korpklangen
öppnar glipor i tiden,
kränger friska hedendomar
genom rättsväsendets brus
och knaster

Automobilerna
blänker som skalbaggar,
kravlande
i sina asfaltsräckor,
sina förutspåddheter

Ett gäng skogsmyror
för en fjärilskropp vaggande
på snedden
över jordytan

Även om jag vilar
tar allting tag
omkring mig


Jag ställer kameran
i tyst läge,
cyklar till Böle bygdegård
med revbenssmärtor
eller inflammerade muskelfästen

Tumreglagen känns otympliga

men jag hoppas
på lite åkerlycka
i Böle
bak Eterkroppens lyckta dörrar,

stannar till
vid ett sommartomt
skoterspår
och fripissar off-pist