Du måste ha en nische.

Självupplevda dagdrömmar, mentalt inbördeskrig, brutal och oförvanskad ärlighet, att välja sina ord och stå upp för dem. Att ärligt reflektera över sig själv, att aldrig backa för en möjlighet till att än en gång krossa det som varit för att bygga nånting bättre, inte ta några genvägar, inte skönmåla, verkligheten är tillräckligt vacker, och ingen maskin kan slå det under som den här världen och det här livet och fucking du faktiskt ÄR, att inte hata människor som för en motsatt kamp.

Hatet är en projektion av mina egna tillkortakommanden, det är självbedrägeri.
Du är gudomlig, din potential har inga gränser.
Ditt mentala tillstånd är inget berg. Du kan forma dig själv som du formar lera.
Glöm aldrig vem som styr din kropp. Sluta vara din egen värsta fiende.

Livet är en gång brorsan.
Vad du vet i alla fall.
Deal with it

Och för guds skull, kom ut ur din fucking garderob, och detta gäller verkligen inte bara bögar, alla vi som begränsar oss själva av något så lame som rädsla.

Hellre dö imorgon och ha levt en dag utan mentala spärrar,
än ett långt liv i ditt eget fängelse.

Vad väntar du på? Välj ditt mål och slutför det, välj ett till och slutför det.
Bli den du var menad att vara, eller lägg dig ned igen, sätt på din deprimerande musik, och förbli en skugga av en människa.