Så låt mig få vila i det här nu

låt mig få vara 

avgrundshålet har jag täppt igen

Jag har hasat mig fram 

Nu går jag sakta men fram

Det är som att resa på sig från knä

somliga med huvudet böjt 

som inför en arkebusering

jag har mest sett uppåt, framåt

konstant bländad men nu 

nu framåt i visshet, klokhet

ett lugn, en trygghet, en vis het

mig själv , vem vad du tog med dig?

vem

Vem är jag nu?

en vis het

en vis het

smakar på orden. Harmoni. 

Skadad, Skjuten, Överlevde

relations sorg

bruten förkroppsligad borg

kronisk smärta

Det blir bra.