Jag erkänner en slags oåtkomlighet
när jag behöver en stege
för att nå kompaktkassetterna
på hyllorna
högst uppe under taket,
där de står i mångmeterbredder
och förgås i sina kopieringseffekter;
80- och 90-talsupptagningar från P2,
kronologiskt åtföljda
av betydligt mer åtkomliga DAT-band,
som dock för sin meddelelse beror
av en spelare som står och sover
i sin gamla teknik,
vari jag ser mig sitta vid radion,
ignorerande en liten son
för någon obskyr stråkkvartett

Jag erkänner en slags sorg
i förnimmelsen av en bortglömd längtan;
en konstlust som höll självbilden erigerad
i decennier,
nu reducerad till ett hypotetiskt referensmaterial

Jag ser mitt ramverk vända sig ut och in
för att stänga mig ute
från överväldigande aspekter
av mig själv,
medan jag slår till reträtt
ur mig
och de tusentals kassetterna
med sin suddiga konstmusik
och sina minutiösa mikrotexter
i ett allt dunklare fjärran

Omfamnad
av medvetna handlingar
och det säkerhetspolitiska läget
skickar jag digitala kopior
av alla nedtecknade och inspelade erkännanden
till släktträdets enda utlopp
i linjen de Gregorio
och dessa Santiagobräcka,
som ska bräcka kryphål
i tidens tyngd

När övergick uppbyggnadsfasen
i avveckling?

Jag vilar i ingenting
och låter Glenn Goulds hoppstjärtstoner
knäppa iväg
över perceptionens uttorkade vidder,
medan jag retar upp ett slumrande alfabet
som irriterat rusar upp och ramlar omkring
i eder och nybildningar
i meningar jag demonstrativt lämnar punktlösa
i en ljudpoetisk bröt av fonem
och skamliga kroppsljud,
pysande och gurglande
som svåråtkomlighetens metanstinna kärr och träsk