harkranken landar

på det inglasade

tornet ser inte

längre till glipan -

förslutet



förutan

honungsmelodier

blir himlen bara

en transportsträcka

fylld av binära bin



och snärjigt när

spillkråkan rekar

ökar sitt

spilltidsförråd så

försigkommen



inom kort

försjunken som

en hand i brunn

utan botten där -

på en solstol