Minnen av dina ögon spelas på repeat i mitt huvud
Dina ord, ditt sätt att gå, din sneda näsa
Dina sociala charader, din charm och din osäkerhet
Elden i dig, kärleken och förvirringen

Hjärtat jag hoppades aldrig skulle sluta slå.
Min inspiration, utmanare och beskyddare
Men jag såg också att du var rädd. Rädd för så mycket
Under dina smarta utlägg om världspolitik

Jag försöker lära mig acceptera att du är borta
Försöker acceptera att jag gjorde vad jag kunde
Att du inte ville ha mer närhet eller min hjälp
Försöker acceptera att människan jag var kär i
Lämnat inte bara mig utan alla
Lämnat världen.

Jag försöker sluta ångra vad jag sa eller inte sa
Att jag inte stannade längre i matsalen där du satt
Även om dina ord gjorde mig ledsen
Att jag inte knackade på din dörr när du gömt dig i avgrunden
Även om det var ur respekt för din gräns

Jag försöker acceptera att ingen kunde hjälpa,
men vet inte om det är sanning eller lögn för att stå ut
Du var min kompass, mina rötter
Du såg mig för den jag var
Gav världen nya dimensioner

Jag anade att det kunde sluta såhär
Såg tecknen i dig, du såg dem i mig.
Jag trodde att det skulle bli bättre, men jag hade fel
Du finns inte kvar för att beskydda mig
Och jag misslyckades med att beskydda dig.

Du var vacker, du var stark, du var osäker, du var varm
Jag kan bara försöka bära dig med mig
Vad du lärt mig, vad du gav
Alla minnen jag har
Av din värme, din vibration, dina ögon djupa som hav