Ett ord i rättan tid sägs ibland om folk som tagit på sig uppgiften att meddela andra att de grodor som nyss hoppat ur vederbörandes mun borde ha stannat kvar där inne. Detta kan vara bra - vilket följande korta historia med viss verklighetsanknytning skall belysa.
Historien utspelar sig i det gamla Ryssland då Tsaren var en person med mycket makt och väl värd att se upp till. Under den tidsepok jag skriver om hade den sedvanan utbildats att om en dödsdömd person klarade sig förbi den utsatta dagen för straffets genomförande skulle han benådas. Oberoende av statsskick så har det i alla tider funnits människor som varit pigga på att kritisera och att finna fel på allt
Nu ha det gått så långt att en undersåte med sin tungas hjälp ådragit sig ett dödsstraff -han skulle hängas. Den stora dagen nalkades snabbt men han var en stursk man. Schavotten gjordes klar och man tvingade honom upp. Repet lades om hans hals. Evigheten syntes nära för den olycklige. Han knuffades ut över kanten men lo and behold repet brast och han kunde resa sig upp visserligen omtumlad men vid tämligen god hälsa. Men arme olycklige man harangerna fortsatte så till den milda grad att Tsaren mot sedvanan beslöt att ett nytt försök skulle göras och denna gång höll repet och skrikande och sprattlande fick han uppsöka vår herre. Man frågar sig var det ord i fel tid?