Vägnätet
förlorar sig i mig,
förlorar mig i sig
Orterna bygger bon
i min vinande virilitet,
min vinnande vanvörd,
spottar upp
gengjutna centralorter
som svalor sina häckningsplatser:
Råby, Husby, Bettna, Halla
Vägnätet viner
i hårdpumpade landsvägscykeldäck;
Continental 4 Seasons Vectral Breaker,
handgjorda i Tyskland
Kilometrarna klickar ner
i sirlig statistik;
vader och lår imponerar
på resten av kroppen
när vägnätet klättrar
som regnvattnet
över jaktplanens kabinglas
högt i molande molnminnen
Träningsrundans sjumilanoder sjunger
genom vägnätets renstämda strängar,
som i en Bösendorfer Imperial
under Terry Rileys fingerfärd:
Kristinelund, Segerstad, Lid, Aspa, Runtuna, Uppsa kulle, Svärta
Vägnätet väver en kartografisk vävnad
åt min överkropp,
dinglande i tidens tyglar
när drömmar far som vägval
i turcyklistens segdragna långkropp
över kilometrarnas klingande klarklang;
en gamelan ur sörmländska gods,
runt ekrarnas harkranksharpa
längs landsvägsdikenas gulfriska kabbelekor;
kabbalistiska lekar
i godsägornas mjölksyrade maktförskjutningar
Jag är inte hemma i vägarnas nät,
men vägnäten gör sig hemmastadda i mig
och genom tunnlar ser jag vilopunkter växa
till världar av vasslepulver
och jäsande kolhydraulik
När hjulen tystnat
och musklerna samlats
till genomgång
ligger vägnäten som maneter
över landskapets kartografihallucinationer
Avlöpta vilar vägnäten vektorbaserade
i mina mångmönstrade mannaminnen,
knappt stigna
ur nuets paranoida påstridighet,
lutad mot laduväggen
vid landsvägens ”laila tov!”