min man är han som svischar förbi i bilen längs motorvägen

min man är han som ser ut som en liten prick på avstånd

som du inte kan skilja från en buske eller ett träd

om du är lika närsynt som jag är

inne i rummet

det regnar, jag vädrar

och kan äntligen andas

mitt fönster har svällt upp och är omöjligt att stänga

det pulserar syre helt plötsligt

jag lägger mig ner och blir skrämd av tanken på att sova

för syret

för att ligga för öppet fönster under natten

jag byter säng. låser rummet tillhörandes det defekta fönstret

och fortsätter att tro på att jag kan undvika det som vill in

det som så gärna inkräktar när jag går i dvala

jag älskar dig mitt regn

du kommer lite då och då

men är mycket bättre än ettrig blåst och en medioker sol

elektroniska toner bultar från min dator

imorgon ska jag minnas allt som milstolpar

alla snedsteg och dit jag var tvungen att ta mig

för att nå mitt inre just när det sjunger i stämma

med resten av världen.

varför springer jag inte ikapp med han som

går så hastigt, våra lungor kippar efter varandras luft

och vi behöver varandra till varje pris.

på avstånd så känns det så sexigt

och jag kan inte låta bli att undra om du kommer att vara lika attraktiv

den dagen jag får tag i dig.

kommer du att svara på mitt inre

kommer du att ge mig någon luft

kommer du att gråta medan du håller mig hårt i famnen

bär du på en tröst som jag kan vänja mig vid att stryka

fingrarna genom

eller är du bara ytterligare ett tunt lakan

som luckras upp av saltet av mina tårar

som jag burit på?

i jakten på dig. min man.