Leksaksdag på förskolan. Barnet har bestämt att han ska ha Hulken med sig, det har han planerat hela veckan. Redan i måndags la han Hulken på ett säkert ställe. Nu är det fredag och dom ska gå. Han ska bara hämta Hulken först. Men vad var det för bra ställe han la honom på nu igen? Hmm. I bokhyllan? I sängen? Bakom soffan? I trappan? I kalsonglådan? I kylen? I ugnen? I tvättkorgen? Han hittar honom ingenstans.
”Nu måste vi gå” säger mamman.
”Aldrig utan Hulken!” skriker barnet.
”Men kan du inte välja något annat då?” suckar hon. Han står länge och tittar och känner på sakerna han har i leksakslådan. Men ingen är lika bra som Hulken. Ingen leksak är lika grön. Ingen är lika stark. Ingen ser lika arg ut. ”Skynda dig nu.” säger mamman sammanbitet och häller snabbt i sig sitt kaffe. Så snabbt att hon spiller på tröjan. Det knakar i käkarna, så hårt biter hon ihop nu. Sen säger hon: ”Nu går jag och byter kläder. När jag är tillbaka måste du ha valt en leksak.”
Och mamman byter om till en ren grön klänning, men barnet har inte valt än. Hon vet att hon inte får med sig honom utan leksak, så hon försöker ”hjälpa” honom att välja. Den här? Föreslår hon. Eller DEN här? Eller DEN HÄR!? Hon är arg nu. Eller stressad som det heter på vuxenspråk. ”Nej, nej, nej.” Säger barnet. ”Jag kan inte välja för jag ser inte alla leksaker när de ligger på varandra i lådan så här!” Nu blundar mamman hårt och mumlar något han inte hör. Sen lyfter hon upp hela den jättestora leksakslådan och vänder uppochner på den och vrålar ”VÄÄÄÄÄÄÄÄLJ” med jättemörk röst. Barnet tittar på mamman där hon står i sin gröna klänning och frustar i högen av leksaker. Och så säger han plötsligt: ”Jag har valt nu. Kom så går vi.”
Mamman försöker förstå varför barnet är tomhänt om han har valt, men frågar inte. Vill inte riskera något. De går till förskolan hand i hand. Och barnet är plötsligt på så bra humör. Studsar fram. Sjunger en trudelutt. Sneglar då och då på mamman. Vid grinden väntar barnets kompisar. De viftar med leksakerna de har med sig och mamman förbereder sig på ett bakslag. Att barnet ska komma på att han faktiskt inte har något med sig. Men istället tittar han helt obrydd på kompisarnas avancerade superdupergrejer. ”Vad har du med dig?” frågar de. ”Jag tog med mig den här” säger han stolt och föser fram mamman så att hon hamnar mitt i ringen av barn.
”Wow, vilken läskig” hör hon någon säga medan barnen med gemensamma krafter bär henne upp på lekberget och sätter ner henne mittemellan en Angry Bird och en Lego Marvel Super Heroes Outrider Dropship Attack.