På natten finns inga skyddsmurar av logiskt tänkande. De rämnar för känslorna djupt inom mig.

På natten snyftar jag kudden våt efter ännu en dröm där du lämnar mig.

På natten hämnas jag sveket med att hälla kallt vatten över dig. Du skrattar.

Vaknar av gryningsljuset och trollen spricker.

På dagen står muren stadigt på plats och känslorna hålls i schack

På dagen är du förlåten och de logiska argumenten håller. Hämdlystnad byts mot försoning och kärlek. Vi kramas.

Snart är det kväll. Vågar jag somna när mardrömmen rider mig natt efter natt?

Nu är det morgon. Vågar jag vakna när livet inte är en dröm?