En som "stack ut" ifrån mängden
av diktare under 1700-1800-talets
våg av depraverat pessimistiska
cyniker,var Schweizisk-födde
Johann P Hebel (1760-1826)
vilken i sin Hebelska skaldekonst
livade upp med sin naivistiska
vardagslyrik av tyskt hemygds-
liv,där humor och glada upptåg
syntes vara vardag,med inslag
av livets vedermödor,men utan
världsproblemlösarfilosofiska
gåtors tungsinne.

När det positiva vunnit över det
negativa och optimismen
konkurrerat ut pessimismen,
har man vunnit över sin dödsångest,
och kan börja leva.

Hebels vardagslyrik vilket skrevs
på hans hembygds dialekt,
blev till en folkkär angelägenhet,
där även en staty till hans minne
uppförts i Basel,
däremot berör hans inhemska
produktion möjligen endast
historiska folklivsforskare,
utanför hans lands gränser.

*